Nervositeten från imorse har sugit ur energin ända in i min benmärg. Men jag känner mig ändå glad och förväntansfull. Det kan inte bli mer offentligt än vad det är nu. Jag är nu student på journalistprogrammet hos Göteborgs Universitet. För tillfället känns det som att detta kommer bli superspännande och superkrävande. Jag är helt klart orolig för hur jag ska hinna med allt, men det är jag alltid i början av ett nytt projekt.
Journalistprogrammet var betydligt äldre än vad jag fått för mig och jag tycker det väldigt positivt att många lärare har gått programmet själva. De har ju utvecklat programmet och försökt fylla de luckor de själva saknade när de gick programmet. Sedan var jag glad att få reda på att programmet har mycket fokus på pressen, även om det kommer finnas inslag av radio, tv och webb. Lite osäker på vart jag kommer landa i slutet men jag är säker på att jag vill skriva sedan oavsett om det blir pressen eller webben.
I baksätet på bilen har jag spritt ut alla papper jag fått under introduktionen. Det mesta hade jag faktiskt redan läst på nätet, men det väl betryggande för lärarna att se oss vara intresserade utav materialet de har. Känner mig ytterst tacksam att jag lät skolböckerna stanna hemma, hade blivit väldigt tungt annars.
Jo, jag tycker det lite jobbigt att schemat hade några små, små ändringar. Det kanske inte låter så farligt, men jag pendlar och jobbar vid sidan av (något som lärarna verkade smått ogilla) så även små förändringar gör väldigt mycket för mig. Jag måste vara den jobbigaste anställda de har just nu, tack och lov har jag en väldigt tålmodig gruppledare.
Nu ska jag bara ta ett snabbt stopp i affären så jag har mat för resten av veckan. Sedan blir det hem för att fylla min nya lilla svarta bok med all information jag kan behöva inför den närmaste perioden.