Det kliar i mina fingrar av otålighet när jag landar vid ett litet plåtskjul skjul i slutet på en lerig väg. Skjulet utgör en av många små rebellbaser i Bolivia. Rebellerna runt mig trycker automat vapnen mot bröstet och deras blickar rör sig sökande fram och tillbaka. Jag kanske inbillar mig men det finns en spänning i luften. Uppifrån skjulet kan jag se ner för de gröna kullarna och ut över gårdar och byar där människor rör sig i en seg vardaglig lunk. Det är dock kaoset som vilar under den idylliska fasaden som lockar. Vårt uppdrag. Kartellen Santa Blacna.
Rebellerna verkar inte helt bekväma med oss nykomlingar. Vid en skitig pickup står en av teammate och han som sticker ut som en nagel i ögat. Cowboyhatt och boots, med en ciggar i mungipan. Seriös?! Han ser ut som en redneck-maffia och inte alls hur man föreställer sig en elitsoldat, en Ghost. Samtidig så förväntade jag väl mig inte något annat, vi fick trots allt välja utrustningen själva. Jag döljer min otålighet dåligt medan det sista två i teamet väljer sin utrustning. Äntligen. Jag tar tag i överkanten på bilen och slänger mig smidigt in i baksätet. Sjukt konstigt att jag är så smidig med ryggsäck, gevär, armborst och plock.
Det tar ett rätt bra tag innan jag får en känsla för världen. Jag insåg inte under de första uppdragen hur kartellinfekterat området faktiskt är. Efter ett av de första uppdragen så strosade jag långsamt ner till vägen. Inte optimalt att lämna teamet bakom sig men jag hade verkligen noll koll på vart jag hamnat. Väl nere vid vägen inser jag att jag inte smälter så bra in med befolkningen. Svartklädd, med skyddsväst, googels och laddad till tänderna med vapen. Så jag förstår att folk börjar gorma och skrika kring mig. Men det är inte förrän mitt synfält börjar blinka rött som jag fattar och kastar mig ner i buskaget. Nope, mitt team får rädda mig. Det är kört när man vandrat rakt fram till kartellens vägspärr.
Ghost Recon – Wilderlands blir titulerad till titeln som tog mig till FPS-genren. I spelet är du en av fyra elitmilitärer som är på jakt efter kartellen i Bolivia. Om du inte spelar med andra spelare så fylls teamet med (dåliga) NPC. Som pc-spel är det välgjort och genomtänkt, OM man bortser från singelplayer delen. Det märks dock till och från att det är anpassat för konsolspel.
Tyvärr är det de första spelet som gör att min dator att klassas som en gammal potatis. För spelet är supersnyggt, fast inte så snyggt som det kunde vara om min dator orkade köra på mer än låga grafikinställningar. Men för mig är det absolut inte något som förstör spelupplevelsen. Så om datorn uppfyller minikraven tycker jag absolut att man ska spela det. I alla fall om man gillar skjutspel och har minst en kompis att spela med (för att slippa NPC-team).
