Morgan var ute och strök idag. Det blev en liten vända i parken, runt ena trädet och sedan hittade vi påskliljorna. Morgan är inte så smart, när han var liten fick han inte lära sig det han borde av sin mamma. Så dessa påskliljor som är väldigt onyttiga för hans mage skulle han prompt försöka tugga i sig. Jag ser vad han tänker så jag hinner plocka upp honom och flytta honom till ett ”bättre” ställe. Blommor var inte bättre sade katten och rusa tillbaka. Helvete, katten är självmordsbenägen.
Efter mycket om och men så inser Morgan vart han är. Han är ju nästan hemma. Nu tusan, han kan denna vägen. Det måste han visa mig och Alex. Så det bär hemåt. För att vara Morgan går det fort, säkert en meter i minuten. Men det fortfarande väldigt förvirrande att matte och husse envisas med att vi inte bor på första våningen längre.
