Varje pil ger ifrån sig ett väsande ljud när den släpps från bågen. Hundradelssekunden senare följs väsandet av en duns när pilen slår i väggen. Scchow duns… scchow duns…
Adam och Stig är på plats i god tid före alla andra. Deras pilar når en beräknad hastighet på ca 57 meter per sekund. Det är måndag och det innebär att det är “prova på” kväll på Borås bågskytteklubb. Jag har fått lyxen att följa med tidigare för att fota och skjuta några pilar.
Medan medlemmarna på Borås Bågskyttesällskap växlar mellan djurtavlor och ”vanliga” tapeter (tapeter kallar de pricktavlor på väggen för), skjuter nybörjarna enbart på de ”vanliga” tapeterna. På inomhusbanan jagas det rävar, tvättbjörnar, samt gula prickar.
Om och om igen gör något fel och jag får inte riktigt in i huvudet hur jag lyckades förra gången jag var med och sköt. Det verkligen inte så lätt som de vana skyttarna får det att se ut. Jag är långt ifrån Katniss Everdeen eller Kagome Higurashi. Eller vänta nu Kagome Higurashi är faktiskt en bra jämförelse (säsong ett). Idag är den gula mittpunkten i tavlan säker från mig, men min näsa är i större farozon att bli träffad av strängen. Jag slapp åtminstone ta med mig några blåmärken hem.
[Fotona på denna sidan är upplagda i orginal storlek och Borås Bågskyttesällskap får använda dessa bilder fritt.]